Ny plan! Stanna inne i lägenheten dygnet runt, ensam utan nån som helst kontakt med omvärlden (med undantag för hund-promenader) så kanske jag sakta men säkert vänjer mig vid att leva ensam resten av mitt liv. Jag kommer kanske kunna acceptera ett kärlekslöst och tomt liv om jag bara tar avstånd från allt och alla. Tragiken är ju bara att ingen skulle sakna mig. Men vad gör det? Om mitt hjärta och själ inte används så kan det ju heller inte bli krossat och trasigt. Japp, så får det bli. Så nu vet ni det. Jag ger helt enkelt upp. Det finns inget hopp. Ingen kärlek.

 

Bye.....