Gud vad roligt att jag äntligen fick hem mitt Hello Kitty skal till min iPhone! Som ni vet så har jag ju lyckats krascha displayen och repat baksidan, så nu tänkte jag vara smart och sätta på ett skydd på telefonen. Jätte sött rosa skal! Telefonen blir ju lite mera orginell också, inte bara "vanligt" svart. Finns att köpa på Gadget Girl för en blygsam peng. Kolla vad fint det är =)










Japp, så ser det ut! Nu ska jag vila middag, hehe... Hörs sen!

Tack min allra käraste älskling för att du ALLTID ställer upp på mig och tar min sida när det behövs! Det betyder jätte mycket för mig, det ska du veta. Jag älskar dig! Du och jag emot världen =)

Stackars alla mina muskler idag säger jag bara!
Det var ju ganska längesedan jag gjorde pole-övningar, och det märktes!
Fy fasen, jag hade glömt hur blåslagen man blir dom första gångerna innan man vänjer sig och hittar lite teknik! Jag lyckade också skrapa upp ett jäkla brännsår på handen, så nu har jag en vattenfylld blåsa som gör sjukt ont!
Tjejen som ledde kursen var hur grym som helst, svingade sig upp och gjorde jättemånga övningar utan det minsta problem!
Det såg ut som om hon gjorde allt i vatten eller nåt, för det var nästan så att hon verkade tyngdlös!
Ok, hon har ju gjort detta några år nu, men jag blev ändå jäkligt besviken på mig själv för att jag var så kass som jag var igår! Minsta rörelse verkade urjobbigt, trots att jag för ett par år sedan kunde i alla fall några övningar relativt felfritt och snyggt.
Nu orkar jag inte ens hålla mig uppe på stången utan låren och armarna darrade av smärta och ansträngning.
Men jag har gett mig fan på att jag ska klara av det, så det är bara att öva öva öva!
Ni killar som tränar styrketräning och sånt, borde verkligen prova på poledancing, för jag lovar att hälften av er inte skulle klara av det! Det är en jäkla styrka, för att inte tala om smidighet som gäller! J
ag skulle egentligen lagt upp några bilder på allt igår, men min nya kamera har inte så mycket minne hehe, så jag ska idag inhandla ett större minneskort, så nästa vecka får ni se en massa bilder, och kanske även en film om jag får dom övriga tjejernas tillåtelse till att lägga upp dom här. Nu ska jag sminka till mig ochsen får vi se vad som händer. Kolla in det här klippet och skratta lite!

Ja, ni läste rätt, ikväll blir det poledancing-kurs minsann hehe! Man lär sig olika tekniker att klättra på en strippstång fast med kläderna på såklart. Jäklar vad smidig och vig man blir efter ett tag! Jag har inte tänkt att börja strippa, utan det är enbart för skojs skull. Kul att göra nåt annorlunda! Kursen är i Gbg och den kan ni hitta här: Pole Fitness

Jag tänkte att jag skulle ta en massa kort sen och lägga upp, så får ni se hur det går till! Men först ska jag in till Life i Gbg centrum och köpa deras guldkort. Träning, bad, massage och solning i ett! Det är inte dumt det! Hehe... Ska hoppa in i duschen nu, sen traska iväg till tåget. Vi hörs senare!

Hej alla!

Vill ni också ha chansen att vinna ett super snyggt fabergé-ägg fyllt med läppglans från Make up store?
Skynda att gå in på denna sidan

http://micromiss.se/2009/september/nu-ar-det-dags-for-tavling-igen-10-faberge-a.html  

så har ni chansen fram till kl 19.00 ikväll! Lycka till!

Idag är jag på lite bättre humör. Jag har nämligen näääääästan beslutat mig för att sluta höra av mig till en viss person som ändå inte bryr sig. Det får helt enkelt ta sin tid, men förhoppningsvis slutar det göra ont nån gång.
Den personen kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Just nu håller jag på att laga mat. Det blir min egen version av spagetti carbonara, med fläsk istället för bacon. Mums! Hehe... Sen när jag bor i Gbg så ska det bli ändring. Viktväktarna och Life var enda dag! Det hade varit kul att få med mig nån som vill träna med mig, när Daniel inte kan, så hör av er om ni har lust!

Jag känner mig så tom... Så meningslös och onödig. Jag känner saknad. Efter...

Jag bara sitter dagarna i ända utan nåt att göra... Utan nån att prata med eller umgås med. Fast vad skulle jag säga till nån? Gnälla om hur jag mår, hur mycket jag saknar vissa personer? Jag har tjatat slut på allas tålamod. Så nu står jag ensam. Ja, jag vet, jag har Daniel. Men det finns vissa saker jag varken kan eller vill prata med honom om. Saker som bara är mina. Privata tankar och känslor som ingen förstår. Jag saknar terapin. Att bara kunna ösa ur sig vad man gå och bär på utan att någon dömer en. Jag känner mig så ensam.

Jag önskar...

Jag har läst Berny Pålssons bok "Vingklippt Ängel" för några år sedan och även om jag aldrig har varit lika illa däran som hon har varit, så känner jag igen mig så otroligt mycket. Inte vad det gäller röster och annan paranioa, men i själva depressionen och den förtvivlan hon beskriver. Jag har ju inte nån bipolär diagnos, utan jag har borderline istället. Det skulle ta alldeles för lång tid att förklara alla olika begrepp när det gäller psykisk ohälsa, så jag ger er istället en länk som ni kan kolla på om ni är intresserade.

Gränsland - Att leva med borderline

Första gången jag själv läste om just borderline så fick jag en chock! Att nån kunde ge vad jag gick igenom ett namn, det var otroligt. Jag trodde att jag var helt ensam om att må som jag gjorde, att ingen nånsin skulle kunna förstå eller hjälpa mig. Men tack vare min egen envishet att få reda vad som hände inom mig, så fick jag äntligen ett hum om hur det låg till. Men hade jag inte själv gått upp till psykakuten och KRÄVT hjälp, så hade det nog än idag inte varit nån som hade hjälpt mig. Egentligen borde jag ha fått hjälp och stöd redan när jag var liten, men eftersom synen på psykisk ohälsa var och är som den är, så sopade man hellre allt under mattan och låtsades som att allt var bra.

Jag uppfyllde praktiskt taget varenda punk av bordeline-kriterierna när jag först mötte psykvården. Allt utom drog- och alkoholmissbruk. Eftersom min uppväxt var som den var, så har jag aldrig trott på att sprit eller knark kan lindra nånting, snarare göra saker värre. Mitt missbruk blev mat istället. Jag kunde sitta flera timmar och bara äta och äta och äta. Helst framför tvn till någon film som gjorde det lättare att fly verkligheten. Jag har alltid avskytt att umgås med mamma, men jag följde alltid mer än frivilligt med när hon skulle veckohandla. Då kunde jag stoppa ner en massa godis och mat som jag ville ha. Och för en liten liten stund kände jag mig alltid lättad och glad. För jag visste ju att jag fick stoppa i mig allt så fort jag kommer hem! Och ju mer jag åt, desto fetare blev jag. Självklart. Mitt självförtroende sjönk i botten. Jag blev kraftigt mobbad på högstadiet. Mest pga vikten. Men också för att jag alltid gav igen, jag satt aldrig tyst, vilket gjorde det ännu roligare att reta mig.

Jag kan inte ens komma ihåg alla olika psykologer, kuratorer och andra fullständigt inkompetenta idioter man har prackat på mig genom åren. Folk som ska vara utbildade och sägs kunna förstå hur det känns att må så in i helvete dåligt att man inte vill leva. Men istället får man höra gång på gång att man borde "rycka upp sig", "tänk på dom fattiga barnen i Afrika", "det går över"... osv osv osv. Tomma puckade floskler om hur dom så kallade proffsen anser att det borde vara. Om ett ben är brutet, så kan man se det, ta på det, linda och göra allting bättre med konkreta hjälpmedel. Men har man en bruten själ, så tas man inte på allvar. Kan man inte se något, så tror man inte på det.

Alltså blir man sedd som en tjurig konstig person som ingen förstår av sina kompisar, och som en bortskämd uppmärksamhets sökande skitunge av psykvården. Och när man blir äldre så blir man sedd som en vuxen människa som borde ta tag i sitt liv och åter igen "rycka upp sig". Men det är inte så lätt, inte ens i närheten av det! Den smärta man känner i psyket och själen liknar ingen annan. Paniken och ångesten som sliter sönder hela en själv, den går inte att beskriva. Det är det absolut värsta som finns. Ångesten... Den skrämmer mig mer än NÅGOT annat.

Efter flera år av hopplöshet och förtvivlan så var det äntligen en psykolog som tog mig på allvar. Jag är skyldig henne mitt liv. Hon hjälpte mig till insikten att jag var värd att leva. Att jag kunde göra något bra utav min framtid. Jag är skyldig henne otroligt mycket. Jag hoppas att hon vet om vilken skillnad hon har gjort i mångas liv.
Hon gav mig styrkan att marschera upp på Psyk AVC och kräva hjälp. Jag gick inte därifrån förrän någon gav mig det jag behövde. Hjälp. Efter flera timmar kom ytterligare en av mina räddande änglar och hjälpte mig att få den vård jag behövde. Vi tillbringade många timmar med olika utvärderingar och psykiska undersökningar som skulle hjälpa mig att få en diagnos. Jag började läsa en massa böcker inom psykologi och det var då jag läste om borderline. Jag tog upp tanken med min nya psykolog och hon höll med. Det visade även sig på min diagnos som kom, flera år försent egentligen. Men nu fick jag äntligen hjälp. Jag fick börja i DBT (dialektiv beteende terapi) i både gruppterapi och i enskild terapi. Detta blev min absoluta räddning. I början trodde jag inte på att nånting överhuvudtaget kunde få mig att må bättre, men sakta (väldigt sakta) men säkert började jag läka.

Nu efter två års DBT är jag friskförklarad. Eller, rättare sagt, jag har en Z-diagnos. Det innebär att jag för tillfället är stabil och just nu inte längre uppfyller kriterierna för bordeline, men att jag närsomhelst i framtiden kan få återfall. Visst är det fruktansvärt skrämmande, men nu har jag i alla fall en chans att klara av en ny period. I DBTn får man lära sig att hantera ångest och depression på ett helt annat sätt, man kan krasst säga att man lär om hjärnan om hur saker och ting funkar. Lägger en länk till kognitiv terapi om ni vill veta mer.

KBT
DBT

Till mina medsystrar och bröder som jag har lärt känna genom åren och till alla er som fortfarande är fast i helvete, vill jag bara säga: Ge inte upp! Det FINNS vettiga människor även inom psykiatrin, även om dom är få. Ta inte år er av alla idioter som inte fattar nånting, dom kommer ändå aldrig förstå. Var envisa, även om det inte är lätt. Jag klarade det, då kan jag fan garantera att de flesta kan!

Hör gärna av er, jag finns här och lyssnar. På riktigt!

Idag är jag ledsen. Jätte nere och orolig i hela kroppen... Ingenting känns kul och jag känner mig fruktansvärt ensam. Har ju ingen att prata med... Eller, jo jag vet att några av er erbjuder sig, men det känns som att det bara är en sak som man säger... Ingen har egentligen tid att lyssna på hur jag mår. Så som vanligt får jag klara mig själv... Saknar mina stesolid... Fast det har gått 1 år och 2 månader sedan jag senast tog nån, så saknar jag dom. Den totala känslan av lättnad i hela kroppen, till och med själen slappnar av en stund. Visserligen är det mitt eget fel att jag nu är ledsen, men det är väl knappast nån tröst. If I could turn back time...

Snubblade in på "Kissies" blogg av ren tillfällighet och tänkte att, ok, jag läser lite och ser vad det är för nån tjej! Kanske är hon annorlunda än alla andra sönderblonderade fjortisar som försöker bli c-kändisar genom att blogga, bara för att Blondinbella lyckades? (Tycker för övrigt bra om Blondinbella, även om jag inte tycker att hennes blogg är något speciellt) Men nej nej, tvärtom! Tjejen lider verkligen av narcisism gånger ungefär 70.000! Hon verkar tro att hon är snyggast, smartast och helt enkelt den tjej ALLA vill vara eller ha. Men fy fasen, så blåst hon verkar vara! Det måste vara ett skämt!? Ok, hon har råd att köpa en massa kläder och prylar, men flickstackaren har ju ingen klass! Jag tycker inte det är nåt fel med att vilja bli blond eller sola solarium, men när man börjar se ut som ett stackars foto-negativ, så kanske man har gått för långt? Sedan kan alla som har det minsta hum om fotoredigering se att de flesta av hennes bilder är kraftigt omgjorda. Knappast nåt ideal att sträva efter eller? Varför redigera bilder om hon nu tycker hon är så snygg? Då skulle det väl inte behövas? Sedan är hon även rent elak mot vissa personer i sina inlägg. Personliga påhopp av den sorten är otroligt löjligt!

Men tyvärr är det så att hon har fått som hon vill, UPPMÄRKSAMHET! Att man väljer att läsa och reagera är ju precis vad hon vill, så i hennes lilla värld så äger hon ju! Men i den riktiga världen är hon inget annat än en liten patetisk wannabe vars högsta önskan är att bli sedd. Jag hoppas verkligen inte att unga tjejer ser henne och vill vara som henne, det vore tragiskt om världen var full med sådana elaka utseendefixerade tonåringar, som istället för hjärna, använder sig av vad som tror är ett attraktivt utseende.

Nu kanske många tror att jag är avundsjuk, svartsjuk eller nåt annat, men verkligen inte. Jag må ha delar av mitt liv som jag önskar vore annorlunda, men inte på det sjuka sättet. Jag har inget som helst behov av att uppföra mig som en bimbo bara för att jag hoppas på att få gå på kändisfester eller bli fotad i Se&Hör! Jag skriver för att jag dels vill ha ett utlopp för mina känslor och dels för att jag hoppas att andra kan ta stöd och ge råd till dom i liknande situationer. Blogga om väsentliga saker istället, och snälla lilla du, VÄX UPP!


Och just det ja! Lär dig stava när du ändå är i farten ;)

Kolla in hennes blogg och döm själva! http://www.kissies.se

Ni som känner mig vet ju att jag är totalt film-tokig! Jag kan se samma film om och om igen utan att tröttna. Pappa skakade alltid på huvudet när jag var liten och nästintill slet ut vår stackars video (nej, det fanns inte dvd på den tiden). Men det var ju min trygghet, att krypa in i filmens värld och glömma allt vad ångest var och slippa vara ledsen en stund. Många av de filmer jag såg på när jag var liten har jag numera på dvd skiva och ser fortfarande på. Nyligen hittade jag "Skrotnisse och hans vänner", hehe! Vilka minnen! Inte fullt så bra som det var när jag var liten och såg på det, men det värmde ändå att se det. Astrid Lindgren är filmer jag aldrig kommer att tröttna på! Jag tror inte man kan bli för gammal för att se dom filmerna, åtminstonde hoppas jag inte att nån tycker det. Det var barnprogram det! Inte som dagens animerade skit som ungarna kollar på! Här kommer i alla fall en lista på mina absoluta favorit filmer!

Sweeney Todd
Trollkarlen från Oz
Tillbaka till Oz
Gudfadern-trilogin
Studio 54
Corpse bride
Edward Scissorhands
Borta med vinden
Sound of music
Beck-filmerna
Wallander-filmerna
Beetlejuice
Batman-filmerna (dom som Tim Burton har regisserat)
From dusk till dawn
Naturalbourne killers
Familjen Addams-filmerna (ja, dom stavar sitt namn så!)
Mermaids
Häxorna från Eastwick
Ömhetsbevis (förmodligen den enda snyftaren jag gillar, avskyr slisk annars)
Forrest Gump
Boys don´t cry
Sleepy Hollow
From Hell
Kill Bill-filmerna
När Harry mötte Sally
Big daddy (också en film jag egentligen inte borde gilla, men han är förbannat rolig i den!)
Ondskan

Ja ni ser, det är ju en del filmer! Ack så bra dom är! Hehe... Nån som har något förslag? Inga komedier eller romantisk skit bara!

Om jag inte har sagt det förut idag, så har jag TRÅKIGT!!!! Snälla, hitta på något åt mig att göra! Eller kom hit och underhåll mig!!!

Varför måste vissa vara så oseriösa? En vanlig enkel fråga och man får en tre-årings svar... Frustrerande! Suck!

Ja ja, nu glömmer vi det. Istället tänkte jag gå in och duscha. Jag sover ju alltid middag några timmar varje dag och jag känner mig alldeles varm och klibbig efter att ha haft täckte, filt och 2 djur på mig! =) Hehe, mina små älsklingar, gud så mycket jag älskar dom! När dom inte håller på att ta livet av varandra vill säga!

Sedan tänkte jag prova en ny ögon makeup =) Jag har blivit helt kär i blåa skuggor, även om jag har blåa ögon själv. Men det bryr jag mig inte om, man ska ha den färg man vill ha! Tänkte dock testa grönt och guld idag! Måste in till stan nu nån dag också och köpa en ny foundation, min nuvarande är inte riktigt rätt färg. Det är så mycket nytt smink jag vill ha, men jag antar att jag får ta lite i taget för att inte ruinera mig. (Är ju iofs. pank nu, men jag tänkte mer när jag väl får pengar :P) Här är i alla fall den foundation jag tänkte köpa. Den är från Make Up Store och heter Milk. Kostar 245:- och den är heltäckande som jag gillar!


Ska ta och investera i en foundationpensel också, för jag tycker att en make up svamp suger åt sig allldeles för mycket! Oj o, mycket man vill ha nu! Nån som vill göra en hårförlängning? Skulle verkligen behöva pengarna! Hehe... Nu ska jag hoppa in i duschen! Hej på er!