Idag är jag ledsen. Jätte nere och orolig i hela kroppen... Ingenting känns kul och jag känner mig fruktansvärt ensam. Har ju ingen att prata med... Eller, jo jag vet att några av er erbjuder sig, men det känns som att det bara är en sak som man säger... Ingen har egentligen tid att lyssna på hur jag mår. Så som vanligt får jag klara mig själv... Saknar mina stesolid... Fast det har gått 1 år och 2 månader sedan jag senast tog nån, så saknar jag dom. Den totala känslan av lättnad i hela kroppen, till och med själen slappnar av en stund. Visserligen är det mitt eget fel att jag nu är ledsen, men det är väl knappast nån tröst. If I could turn back time...