Jag vet inte varför, men plötsligt känns det som om jag har skjutits tillbaka flera år tillbaka i tiden. Jag har ständig ångest, jag är nere och ledsen, orolig... Vad är det som har hänt?? Varför mår jag dåligt hela tiden? Visserligen har det ju hänt en massa grejer det senaste halvåret, men jag har ju klarat av allt innan? Så varför känner jag så här nu då? Och som vanligt när jag mår kasst, så är den starkaste känslan att ingen förstår mig! Ingen tar mig på allvar och jag känner mig just nu otroligt ensam i världen. Jag kan helt enkelt inte skaka av mig den känslan! Ingen förstår hur jag mår och det finns ingen tröst. Logiskt sett så är jag ju inte ensam, jag har ju Daniel! Men det är ju det som är så obehagligt, att inte veta varför en viss känsla eller tanke dyker upp och ligger och gnager sönder mig!

Hjärtklappning och en tyngd över bröstet, dödsångest... Jag gör ju vad jag kan för att kontrollera ångesten, jag har ju mina övningar och tekniker, men det är då själva fan att det bara hjälper måttligt! Jag vill bara må bra. Känna inre ro och vara tillfreds med livet. Som det är nu så känns allt bara för jävligt... Och ingen förstår. Ingen kan trösta.

Jag är ledsen just nu.