Yr, grinig, hungrig som ett as!!! Varje gång jag får för mig att super-duper banta, så är jag enormt taggad innan, och kan knappt vänta tills jag äntligen få börja tappa alla onödiga extra-kilon. Efter andra dagen av dieten, så förbannar jag mig själv hur jag kan vara så dum att ge upp denna underbara, goda och tröstande mat! Smal och hungrig, eller fet och förbannat tillfredställd är ju frågan! Haha, fy fan, det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar att äta! Men sen vet jag ju också vilka fördelar det innebär för mig att vara smal. Vilken alternativ väger tyngst? (observera mitt lilla "wordplay" där haha) Men pga vissa personliga och privata anledningar så MÅSTE jag bli smal igen. Det finns inget annat på kartan! Så jag måste måste måste stå ut tills jag når mitt mål!!