Jag har ju inte så många vänner här i Gbg än, så ibland kan det ju kännas ganska ensamt på dagarna. På helgerna är det ju oftast en annan grej, för antingen kan ju jag åka till Borås eller så kommer mina vänner hit. Men vad jag inte förstår är hur dom "vänner" jag har här i Gbg som VET att jag för det mesta sitter hemma ensam, aldrig frågar mig om jag vill ta en fika, gå på stan eller vad som helst! Hade det varit ombytta roller så hade jag absolut försökt få med den personen på olika saker! Det värsta är ni ni berättar om roliga grejer som ni ska göra eller olika evenemang som ni ska gå på, och inte ens tänker på att jag kanske hade mått bra av att bli tillfrågad om jag vill hänga med! Jag vet att jag har tagit upp detta tidigare, men detta stör mig verkligen! Det är ju en sak om ni inte VILL umgås med mig, men hör inte av er bara när ni inte har nåt annat för er! Jag vill inte ha gulliga sms när det passar er, inte heller att ni hör av er för att ni har tråkigt! Tänk lite längre än så, jag blir faktiskt ledsen! Om ni inte vill sätta mig bland era första-hands vänner, så vill jag faktiskt inte vara er andra-hands vän heller! Detta gäller naturligtvis automatiskt inte alla jag råkar lära känna, utan er som har sagt att ni räknar mig som en vän. Nästa gång kan det vara eran tur att känna er ensamma, och då kan ni ju glömma att ni kan komma till mig! Jag är innerligt trött på att jämt ställa upp och stötta alla, men inte få ett piss tillbaka. Från och med nu så kan ni gå till nån annan!