Det finns inte ord för hur mycket jag älskar och saknar dig pappa. Jag drömmer ofta om dig och varje gång mår jag dåligt hela dagen efteråt. Min pappa... Jag älskar dig så, det gör ont att du har gjort ett val som inte inkluderar mig. Du tar hennes sida framför min, trots att du vet all skit hon är orsak till. Du borde ha skyddat mig, tvingat henne att söka hjälp. Min barndom var för det mesta skrämmande och olustig. Jag gick omkring med en ständig rädsla. Rädd för att hon påverkad skulle bryta ner mig psykiskt. Alkoholister borde inte få skaffa barn. Du borde ha gjort nåt pappa, inte bara suttit på ditt kontor medans hon skrämde vettet ur mig. Du har alltid låtsats som ingenting, aldrig tagit mig på allvar. Alltid henne före mig. Varför älskar du inte mig pappa? Jag älskar dig så fruktansvärt mycket! Allt jag vill är att du ska krama om mig och visa mig att du bryr dig!