tisdag 11 augusti

Bland alla personer jag på något sätt inte har kvar i mitt liv finns det speciellt en som jag saknar allra mest. Jag tänker ju som sagt inte skriva några namn, men om den personen läser detta av någon anledning så förstår den nog vem jag talar om.

Vi har känt varandra sedan vi var ungefär 16 år. Humor, fötterna på jorden med mycket bus och charm. Väldigt olika intressen, men på nåt sätt passade vi ändå ihop. För ett par år sedan sa vi upp bekantskapen. Vissa personer glömmer man inte. Du finns i mina tankar. Jag undrar ofta hur du mår, vad du gör. Tyvärr har du gjort väldigt klart att du inte vill ha med mig att göra. Det gör ont må du tro. Men jag kan inte tvinga dig att umgås med mig. Tycker dock att du av alla människor borde ha gett mig en chans till att visa att min sjukdom inte längre styr mig. Men du är väldigt hård och kall. Om du nån dag ändrar dig så finns jag här. Om inte annat så kan jag tipsa dig om en hyresvärd ;) Saknar och älskar dig.