torsdag 13 augusti

Ju fetare jag blir, desto ensammare känner jag mig. Det är precis som om allt mitt självförtroende blir allt lägre ju fler kilon jag lägger på mig. Kanske borde det inte vara så, kanske borde man vara stolt över sin kropp och allt sånt där skitsnack, men nu är jag inte det. Jag vill bli smal! Med vilken metod som helst! Men framför allt behöver jag hjälp! Helvete vad jag hatar att jag inte kan sluta äta! Suck...

Men det är naturligtvis inte bara vikten som stör mig. Depressionen verkar komma smygande igen och jag har ingen att prata med. Ingen som varken vill eller orkar lyssna. Som vanligt känns det som om alla andra är allt för upptagna med sina egna liv för att orka ägna några minuter åt mig. För alla andra tycks livet spinna på, nya utmaningar och äventyr varje dag. Men för mig står allt still. (utom vikten som går stadigt uppåt!)

Om jag bara hade en massa pengar... Den som säger att pengar inte gör en lycklig är ta mig fan helt dum i huvudet! Tänk att när man vill kunna resa nånstans, shoppa, äta på lyxiga restauranger, åka till dyra spa... Och om man nu har viktproblem, anställ då en personlig kock och en personlig tränare! Dom där puckade kändisarna som gnäller på sin vikt vill jag ge en smäll på käften. Hur svårt kan det egentligen vara när man kan köpa sig allt jävla stöd man vill? Bara en massa tjafs för att få publicitet! Utbränd? Ok, så anlita världens bästa psykolog, ta med dig denna till en kritvit solig sandstrand i Maldiverna och vila upp med en iskall paraplydrink i din hand! Vi vanliga människor måste sitta i ett iskallt regnigt jävla land som för varje dag blir allt tråkigare och tråkigare! Fy fan...